Sommarenkät

Hittade den här enkäten hos Bokstävlarna (den verkar ursprungligen komma från Bokhora).

1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar?
Det finns inga måsten, jag betonar gärna lustläsning! Det enda jag försöker tänka på när jag läser är att få lite spridning över genrer så att det inte blir för ensidigt. Några förslag inför sommaren är i alla fall följande:

  1. Richard Ford, Kanada på grund av tokhyllad.
  2. Claire Messud, Kvinnan på övervåningen av samma anledning.
  3. Christoffer Carlsson, Den osynlige mannen från Salem som vann Svenska deckarakademins pris för Bästa svenska kriminalroman 2013.
  4. Emmy Abrahamson, Make it stort. Den avslutande delen i trilogin om svenska Filippa som börjar plugga på Royal Drama School i London. Ser fram emot att bli underhållen eftersom jag fnissade och gapskrattade mig igenom de två första delarna!
  5. Hilary Mantel, Wolf Hall. Sommarens tegelsten? Har hört så bra om den, men oklart om jag orkar ta mig igenom en historisk roman av denna tjocklek.

2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?
Läser sällan sådana böcker. Tvång är inte roligt.

3. Var är bästa stället att läsa i sommar?
På verandan på landet.

4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?
I soffan och på ovannämnda plats.

5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?
Ska bli spännande att se!

6. Vilken bok borde ALLA läsa i sommar?
Kan varmt rekommendera Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson eller Gone Girl av Gillan Flynn, de bästa böckerna jag läst hittills i år.

7. Strand eller hängmatta?
Ingetdera.

8. Deckare eller roman?
Romaner i så fall. Men…

9. Favoritgenre?
… deckare! Har så länge jag kan minnas varit svag för spänningslitteratur och uppskattningsvis är var tredje bok jag läser någon form av deckare eller thriller. Det verkar för övrigt vara en genre som många tenderar att antingen älska eller hata. Personligen tycker jag att spännvidden bland deckare är så stor att det är svårt att vara kategorisk. Visst finns det riktigt mycket skräp, men även en hel del guldkorn!

Rapport från kvällen med Neil Gaiman

neilgaimanIgår var det äntligen dags för Neil Gaimans framträdande på Internationell författarscen med Johanna Koljonen som samtalspartner. Andäktig stämning rådde i Studion på Kulturhuset och jag tror alla som var på plats kände sig lyckligt lottade med tanke på hur många som blev utan biljetter. De sålde nämligen slut på ett kick tidigare i våras och för att möta den stora efterfrågan försökte Kulturhuset Stadsteatern på alla kreativa sätt få flera att kunna ta del av samtalet genom att sälja både ståplatsbiljetter och biljetter till livesändning i Klarabiografen. Någon dag innan stod det också klart att evenemanget skulle livestreamas på webben. Det man kan fråga sig är väl varför de helt enkelt inte bara valde en större lokal från början, men kanske var Hörsalen och Stora scenen redan upptagna eller så ville Gaiman helt enkelt inte framträda inför så många personer.

Kvällen inleddes med att Gaiman läste ett kapitel högt ur sin senaste roman Ocean at the End of the Lane. Han berättade att huvudpersonen har vissa drag av honom själv som 7-åring (särskilt att han var en ständigt läsande pojke), dock utan att nödvändigtvis vara självbiografisk. Boken är tillägnad hans fru Amanda som en kärlekshandling för att berätta mer om vem han var som liten. Från början var den tänkt att bli en liten ”novelette”, men växte under arbetets gång till en ”novela” för att efter slutgiltig wordcount utmynna i en ”novel”.

Hans mytiska och folkloristiska drag diskuterades också med utgångspunkt ur sagan om Hans och Greta, som bl.a. av en forskare har tolkats som en berättelse om sex (!), men som han själv menar handlar om hunger som drivande kraft. Hur föräldrarna under extrem svält driver bort barnen ur huset för att på så sätt kanske kunna överleva själva, jämfört med att alla skulle dö av svält om barnen stannade kvar. Han drog paralleller till Syrienkonflikten och sin egen resa till Jordanien alldeles nyligen där han träffade flyktingar som beskrev hur de tvingades lämna sitt land genom öknen p.g.a  just svält. Hur matbutikerna plundrades, hur bönder besköts när de försökte ta hand om sina grödor, hur människor tvingades äta upp sina egna husdjur och dricka grumligt vatten från sankmarker som med all säkerhet skulle göra dem sjuka. Alldeles vanliga människor som du och jag – eftersom alternativet var att dö. Detta är vår tids Hans och Greta-berättelse, menade han.

Gaiman känner sig lyckligt lottad som tillhör de få procenten av författare som kan försörja sig på sitt skrivande och få göra det han älskar. Ändå fyller han ut sin tid med att undervisa i skrivande bara för att det är roligt och för att det får honom att reflektera över sitt eget skrivande. När Koljonen frågade hur han kom runt problemet med den eventuella anstormningen av fans till kurserna, sa han att de hade bra urvalsmetoder. Sedan tillade han skämtsamt att fansandelen av deltagarna tenderar ligga lågt och hålla distansen under kursens gång, fram tills sista lektionen då de bekänner färg och ber om att få sina böcker signerade.

Gaiman visade sig vara en väldigt öppen, rolig och lättintervjuad person som var personlig och till stora delar drev på samtalet själv. Nämnas bör dock att Johanna Koljonen gjorde ett strålande jobb som samtalspartner (hade inte väntat mig något annat). Jag må inte vara lika inbitet Gaiman-fan som de jag var i sällskap med, vilkas reaktion senare på kvällen var att de nu kände för att läsa om precis allt han skrivit. Däremot kände jag på motsvarande sätt att jag nu vill läsa betydligt fler av hans böcker. Så bra var det alltså. En kväll att minnas!

PS. Samtalet går att se i efterhand på webben här.

PS2. Svar ja, han hade skägg!

Höjdarpost idag

dagenspost
Dagens skörd i brevlådan bjöd på både bokmässans seminarieprogram och ett rykande färskt nummer av  den eminenta tidskriften Vi läser! Förra året blev jag tvungen att stå över bokmässan för första gången sedan 2006 eftersom jag var höggravid, men i år tänkte vi försöka åka ner en sväng hela familjen. Efter en snabbtitt i seminarieprogrammet så ser det i vanlig ordning ut som det inte lär bli några problem att fylla dagarna på mässan den här gången heller. Kanske inte så många av mina favoritförfattare på plats, men ändå.

Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk

an-klappar-hjartanÄn klappar hjärtan handlar om tre systrar och deras öden: Astrid, den kontrollerade storasystern som lever ett idylliskt familjeliv ute i villaförorten, mellansystern Sandra som har ekonomiska problem och vars äktenskap med en alkoholiserad man börjar knaka i fogarna och lillasystern Lena som är den konstnärliga bohemen och familjens svarta får.

Det är juni och examenstider. Astrids son tar studenten och till mottagningen är hans amerikanske pappa inbjuden, han som övergav familjen när sonen var liten men som nu vill försöka ställa saker till rätta. Detta leder till att många starka känslor bubblar upp till ytan på ett sätt som påverkar såväl Astrids nya man och familj som relationen till systrarna. När det dessutom framkommer att yngsta systern Lena har drabbats av cancer ställs alla inbördes relationer och slitningar ytterligare på prov.

Helena von Zweigbergks roman är stark och sorglig på ett sätt som kryper in under huden. Som läsare känner man verkligen för karaktärerna och trots att systrarna är så olika varandra skildras alla tre trovärdigt i varsina kapitel, vilket också gör var och en till huvudpersoner. Jag har förstått att författaren själv har tre systrar och förmodligen därför själv haft anledning att fundera på vilka olika roller vi tenderar att tilldelas i en familj beroende på vilken ordning vi råkar födas i liksom andra omständigheter vi inte kan påverka. Att uppväxten formar oss är självklart och hur syskon med samma gener och grundförutsättningar ändå kan bli så olika är verkligen intressant i sig. En välskriven och läsvärd relationsroman!

Hösten på Internationell författarscen

Knappt har man hunnit pusta ut efter Donna Tartt – eller ens varit och sett Neil Gaiman (som framträder imorgon) – förrän Internationell författarscen på Kulturhuset släpper sitt höstprogram! Den här gången kommer bl.a. Richard Ford, Christian Kracht, David Grossman, Jo Nesbø och Eleanor Catton. Som vanligt ser det bra ut!  Själv tror jag att jag tänker gå och lyssna till Richard Ford och kanske Jo Nesbø.

Även På djupet-serien med svenska författare, som jag ännu aldrig bevistat, bjuder på fint program: Cecilia Uddén, Klas Östergren, Sigrid Combüchen, Theodor Kallifatides, Per Hagman, Carl-Henning Wijkmark och Sara Danius.

 

20 snabba

Hittade denna enkät hos Enligt O. Den har visserligen några veckor på nacken, men jag tycker den kan fungera som presentation. Jag har fetat mina svar.

Snabbläsare eller långsamläsare? Mitt emellan skulle jag säga, men mer åt det långsamma hållet.
Tegelstenar eller tunnisar? Har en förkärlek för det korta, koncisa formatet. Och då hinner man ju läsa mer!
Bibliotek eller bokhandel? Hur mycket jag än älskar bokhandlar finns det ju en anledning till att jag är bibliotekarie. Kultur, demokrati och gratis!
Ljudbok eller e-bok? Har börjat läsa e-böcker på iPad mer och mer och uppskattar alla fördelar det medför (tillgängligheten, personliga inställningar, sökbar text osv.). Ljudböcker gör mig mest frustrerad.
Inbunden eller pocket? Föredrar och köper nästan alltid pocket, men har börjat uppskatta inbundet mer och mer.
Vampyrer eller spöken? Har aldrig känt någon dragning till vampyrer.
En i taget eller slalomläsning? Läsningen spårar gärna ur annars.
Nytt eller gammalt? Gillar att hänga med i svängarna. Det är också något som förväntas av mig i min yrkesroll.
Bokmärke eller hundöra? Hundöron är misshandel!
Snacks eller godis? Choklad.
Biografier eller memoarer? Om jag måste välja, men inte mina genrer!
Skräck eller chicklit? Lite skräck någon gång ibland är aldrig fel.
Soffan eller sängen? Där har jag min läshörna.
Inne eller ute? Men på sommaren läser jag gärna utomhus på landet.
Boken eller filmen? Men gillar välgjorda filmatiseringar.
Twitter eller Facebook? Mest gillar jag dock Instagram.
Goodreads eller Boktipset? Använder ingen av dem, men framför allt Goodreads verkar trevligt.
Kokbok eller bakbok? Älskar att baka!
Te eller kaffe? Om jag måste välja, men ogillar varma drycker i allmänhet och kaffe i synnerhet.
Nobelpriset eller Augustpriset? Det är något magiskt över tillkännagivandet av Nobelpriset.

Då börjar vi

Jag heter Erika och det här är första inlägget i min nya bokblogg! Här planerar jag att skriva recensioner av lästa böcker samt diskutera och reflektera över litteratur i största allmänhet. Förhoppningen är förstås också att komma i kontakt med alla er andra boknördar som jag vet finns därute. Välkommen!