Vi kom över havet av Julie Otsaka

vi-kom-over-havetVi kom över havet handlar om de japanska postorderfruarna som skeppades över Stilla havet till Kalifornien på 1920-talet för att gifta sig med de japanska bönder som redan etablerat sig där. På båtresan dit fantiserar kvinnorna om männen som ska bli deras och en bättre framtid, men de flesta kommer att bli besvikna. Steg för steg gör de ändå sitt bästa för att anpassa sig till sina nya liv som bondfruar, städerskor, och hushållerskor i en främmande kultur (vad annat finns det att göra?). Och när de väl är så integrerade de kan bli inträffar den japanska bombattacken av Pearl Harbor. Plötsligt börjar den tidigare så omtyckta japanska arbetskraften – lågmälda, noggranna och flitiga! – att misstänkliggöras och åtgärder mot dem börjar så sakteligen att vidtas.

Det här är japansk-amerikanska Julie Otsukas andra roman, men den första som har översatts till svenska. Efter framgångarna har alldeles nyligen även hennes debutroman När kejsaren var gudomlig kommit ut i svensk översättning. Båda romanernas teman kretsar kring de japanska immigranternas ställning i det amerikanska samhället under första hälften av 1900-talet, en för mig hittills okänd historia. Den starka berättelsen i sig utgör förstås också en av styrkorna i Vi kom över havet. En annan ligger i språkets exakthet och berättarteknikens vi- respektive de-form:

Första natten

Den natten tog våra makar oss snabbt. De tog oss  lugnt. De tog oss försiktigt men bestämt, och utan att säga ett ord. De förutsatte att vi var de oskulder som äktenskapsmäklarna hade lovat dem att vi var och de tog oss med utsökt omsorg. Tala nu om för mig om det gör ont. De tog oss när vi låg platt på rygg på det kala golvet i Minute Motel. De tog oss nere i centrum, i andraklassrummen på Kumamoto Inn. De tog oss på de bästa rummen i San Francisco där en asiat på den tiden kunde sätta sin fot. […] De tog oss innan vi var redo, och vi slutade inte blöda på tre dagar. De tog oss med våra vita sidenkimonor hopsnodda högt ovanför våra huvuden och vi trodde att vi skulle dö. Jag trodde att jag skulle kvävas. De tog oss girigt, hungrigt, som om de hade väntat i tusen och ett år på att få oss. De tog oss trots att vi fortfarande var illamående efter båtresan och marken ännu inte hade slutat gunga under våra fötter.

( ur Vi kom över havet, s. 31 f.)

Otsuka delger oss berättelsen på ett osentimentalt, men samtidigt drabbande, sätt som ringar in såväl enskilda öden som gruppens erfarenheter i stort. Så kortfattat, men ändå med sådan detaljrikedom. En imponerande roman på endast 174 sidor!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s