Dödssynden av Harper Lee

dodssyndenFör ett tag sedan läste jag den amerikanska superklassikern Dödssynden (1960), mer känd under originaltiteln To kill a mockingbird. Det är en typiskt en sådan där bok jag aldrig kommit mig för att läsa trots att jag länge velat göra det. Tydligen krävdes det att vi valde den som bok i min bokcirkel för att det skulle bli av. Dödssynden är författaren Harper Lees debutroman och samtidigt även hennes enda roman, för trots att den blev en sådan succé har den aldrig fått någon uppföljare.

Boken utspelas i den amerikanska södern under depressionen och berättas ur den sexåriga flickan Scouts perspektiv. Under ett par års tid får vi följa hennes och storebrodern Jems utforskande av omvärlden och så småningom även deras upptäckt av sociala orättvisor i samband med att deras pappa Atticus Finch blir försvarsadvokat åt den svarte Tom Robinson som står anklagad för våldtäkt av en vit kvinna. Romanen är dels en barndomsskildring, dels ett viktigt debattinlägg i rasfrågan. Personligen tycker jag styrkan ligger i den senare delen som jag hade önskat få breda ut sig ännu mer. Rättegångsscenerna som romanen är mest känd för, och som man därför går och väntar på, gör dock tyvärr inte sitt inträde förrän kring sidan 170 (mer än halvvägs in i romanen).

Trots ljusglimtar här och där tycker jag sammantaget att Dödssynden inte är mer än en medioker klassiker. Vad som drar ner helhetsintrycket, förutom den långa startsträckan, är bland annat att romanen är något övertydlig i sitt berättande. Ändå är jag väldigt nöjd med att ha läst den och kan förstå varför den har fått så stort genomslag.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s